fullmoon party alias hell on earth?

Det ökända fullmoon partyt, där det som mest kan vara upp till 50.000 människor på stranden på Kho panang. Jag skulle egentligen inte alls åka dit nu i helgen. Tanken var att jag skulle åka till Laos med några vänner, men det har varit sådana oväder i sydost asien den senaste tiden och flera länder har stora problem med  översvämningar, så det kändes inte säkert att åka till varken Laos eller Kambodja. Så det blev en tripp ner till Kho Tao igen. Det råkade bara vara så att just den helgen sammanföll med fullmoon partyt som hålls en gång i månaden på Kho panang, som är grann ön till kho tao. Jag ville egentligen inte åka dit, men hade en känsla av att jag skulle hamna där endå om ja åkte till Kho tao. Mycket riktigt, de flesta ja åkte med ville dit, och ja funderade först på att stanna på Kho tao själv, men sen bestämde jag mig för att följa med i alla fall. Jag har inte varit med på så mkt aktiviteter som många andra från utbytes programmen har varit på, så ja tänkte att det kanske kan va kul att pröva på fullmoon iaf. Jag va där en gång förrut i maj,  då reste jag med 2 israeler och en svensk tjej.Men  jag gick aldrig gick på fullmoon partyt då, eftersom jag vid det laget va så ur trött på att strand partyn att jag stack till kho tao dagen innan (vi va där ca 1 v innan).

Så jag följde iaf med denna gång, ett beslut ja bittert skulle få ångra. Jag kan börja med att lite kort berätta starten på vår resa ner till öarna, bara för att spä på dramatiken lite.  SÅ det hela börjar med att en av mina vänner glömmer sin handväska med ipod, pengar och telefon (bla) på bussen. Varpå vi ringer bussbolaget, chaufför osv, men ingen påstår sig ha sett någon väska. Både jag och min vän är helt säkra på vart väskan är,och vi kan därför bara dra slutsatsen att någon har stulit den och försöker vänja oss vid tanken att inte få se hennes väska igen. Vi är många som vet hur det känns att bli bestulna på något vid det här laget…

hur som helst är detta en riktig mood killer att börja en resa med, nå väl. Vi kommer fram till Kho Tao, och stämningen är väl så där. Svårt att komma överens vart vi ska bo, varmt, leta rätt på en polis station osv osv…vi hittar iaf ett boende och har en trevlig kväll ute med några vi träffar på ön. Dagen efter åker vi vidare till Kho panang och fullmoon. Vi bestämmer oss för att inte ta något hotellrum, utan stanna uppe hela natten och lämna våra väskor i vår nyfunna väns rum.

So far so good.

kvällen startar bra, vi träffar ytterligare trevligt folk, och har det riktigt kul. Men som alltid på fester är det svårt att hålla reda på vart alla är hela tiden, så utan ont anande tappar vi bort en av mina vänner (L) för ett ögonblick. Nästa gång vi träffar de L umgicks med sist vi såg henne,  får vi höra att hon blivit allvarligt bränd av en av de “brinnande hopprep” som finns längs med stranden. Vi får berättats för oss att hon flygits in till sjukhus med helikopter  (vilket visar sig att det inte var helt sant, men här e vad som hände här näst…)

Vi inser vid det här laget också att min andra kompis (S) saknas. Hon var med L när hon brände sig, men ingen verkar veta vart hon tog vägen efter det. Så nu är det bara jag och en tjej till (M). Vår andra vän (A) följde me L till en klinik på ön. Så i panik, försöker jag och M hitta S i vimlet av 1000 tals människor. Vi går upp och ner för stranden tills solen går upp. Vi får reda p vilken klinik L ligger på och går dit, bara för att få höra att hennes brännskador på armen e så allvarliga att hon måste flygas in till Bangkoks sjukhus. A följer med henne.

Så nu är det bara jag och M kvar och vi letar fortfarande förtvivlat efter S och jag börjar bygga upp skräck scenarior vad som skulle kunna ha hänt henne. Efter att ha gått till polisstationen utan någon större framgång och efter att ha gråtit och ringt runt till alla som vi kunde tänka oss att hon skulle föröka kontakta, samt några lärare på Rangsit, sätter vi oss utpumpade på ett kafe för att försöka ladda lite energi att fortsätta leta.

Vi gör en strategi, först kolla båttider hem, första och sista färjan, så vi vet när de går om hon skulle ta någon av dem. Sen, kontakta henne via facebook (hon hade ingen telefon eftersom den blev stulen på bussen första dagen…), sedan ring alla hon känner i rangsit som hon kan tänkas kontakta. Som tur var, hinner vi aldrig så långt. Till vår lättnad går S förbi utanför kafeet vi sitter på och vi ropar in henne lite lätt hysteriskt.

lättade och utpumpade, tar vi oss till närmaste större stad för att göra en polis anmälan för L s räkning. Hon behöver det för att få ut eventuella försäkrings pengar, en lång omständlig omväg, bara för att få höra att hon måste komma dit själv med läkarintyg som intygar skadan.

Vi tar oss till färjan, vid det här laget är både jag M och S mkt trötta och vill ingen hellre än att komma hem till Rangsit så fort som möjligt. Jag får ett telefonsamtal från A, som är med L på sjukhuset.

Hon har glömt sin väska, med alla kläder någonstans.

Jag suckar och försöker sova så mkt jag kan i bussen hem till Rangsit.

Aldrig mer Fullmoon party!